Den bittra sanningen om Sanna

Mitt hjärta är fortfarande lite krossat av den dära Niklas Andersson. Men what to do? Försöker inbilla för fulla muggar mig att mister du en hockeykille står där tusen åter.. :P
Ne, mitt hjärta är inte krossat. Men jag blev brädad av en 17-åring. Det svider liiiite..

Jaja, på onsdag blir det förhoppningsvis kalas med flickorna dvs. Johan, Johan och Johan. Verkar dock som om dom bangar ur?

Längtar som fään tills jag åker upp til Åre. Om exakt fyra veckor så är det vi som festar röven av oss på förferren innan vi ska bege oss upp mot Tott och måndagsklubben. Det ska bli fantastiskt. Förhoppningsvis (?) är vi lite bakis, eftersom Dippan tog upp vår tid dan innan. :P

Ne, men jag längtar vääääldigt mkt. Sen är jag lite nervös oxå. För det första ska jag åka med sju andra personer, där jag bara känner EN väl. Resten är bara bekanta, eller helt obekanta för mig. Skrämmande.
Sen att jag ska träffa den dära karlsloken med där uppe, som tydligen är min match made in heaven.. Hua. Hur ska detta gå?

Ne, dags att lägga sig i sängen, med godiset som blev över från igår, och en bra bok. I mitt fall: Bridget Jones dagbok. Typ tionde gången jag läser den, men den är lättsam, och jag orkar inte gå n på djupare romaner en kväll som denna.

Ni vet att ni älskar mig