Runaway to the stars
Mitt liv är som en bok. Det är uppdelat i olika kapitel. Varje kapitel slutar på samma vis. Jag flyr. Jag lämnar allt bakom mig. Jag glömmer, förtränger och förlåter. Nu är det så att det känns som om detta kapitlet även det börjar ta slut. Jag vill fly, igen..
Men denna gången mina vänner ska jag inte fly. Jag vill inte börja om på nytt igen. Eller jag vill, men jag vill inte. Är sjukt trött på Växjö nu. Är trött på att alltid jobba. Är trött på att aldrig kunna slappna av ordentligt. Är trött på att aldrig kunna träffa mina vänner. Jag vill ha ett liv igen.
Men bara för det ska jag inte fly. Jag vägrar fly igen. Det enda jag flyr från är mina problem, men dom följer efter mig, och kommer ifatt mig i sinom tid. Alltid samma visa, alltid samma jargong.
Funderar rätt mkt nu, på framtiden. Vad jag ska göra i mitt liv, och vart jag ska ta vägen. Men även mycket på vem jag ska dela mitt liv med. Är trött som fäään på att vara ensam. Men som vanligt, när jag letar finner jag inte det jag söker efter. Så nu skiter vi i att leta. Nu är det dags att leva livet istället.
Snart åker jag till Åre. Mitt Åre. Jag är Åre. Åre.....
Ni vet att ni älskar mig