Den bittra sanningen om Sanna

Argh. Idag var det ca 70 pers från Växjö Lakers på jobbet. Dom firade tioårs jubileum. Fantastiskt tyckte jag, då jag, (som alla vet) är helt frälst i Hockeykarlar. Speciellt en liten stjärna. Niklas Andersson. Ahrgh, den killen makes me wanna huh huh.. :P

Om någon nu kunde vara så snäll och berätta för mig varför denna killen är min nya gud så är ni för mig guld värda. Och skojar i att han hade ful tröja på sig idag eller. Hallåja, vad hände med smak?

Men iaf. När jag som mest håller på att lägga in sjutton stötar på denna karlakarl, så tar han helt appropå upp min kära kollega, Frida, 17 år. Han berättade för mig hur söt han tyckte att hon var. Ja, men tack så mkt tänkte jag. Och där krossade han, med hjälp av Frida mitt hjärta. Men men, mister du en Hockeykarl, så står där tusen åter. Får väl lägga in en stöt på Marsh istället.
Ni vet han med ankröven. :P

Summan av kardemumman är att jag hade en förbannat rolig kväll. Sjukt mkt att göra, och full rulle hela tiden. Faan va duktig min lilla Frida var idag. En sån klippa. Hon kan nog gå långt. :P

Ne, men för att tillägga en endaste liten detalj. Martin, jag avskyr Daniel Agger.
Jag gillar Hockeykillar, gitarrister, och karlar i uniform.
Inga jävla danskar som spelar fotboll. Usch nej. Ska de va så ska de va ordentligt! Glöm inte det din gamle get!

Dags att sova nu kära vänner. Det är en dag imorgon med.

Ni vet att ni älskar mig