Lars Winnerbäck
Har fått förfrågan några gånger varför jag älskar Winnerbäck så mycket..
Varför älskar jag hans musik?
Pratade med Lisen om det nyss. Winnerbäcks musik väcker så mycket minnen i mig. Så mycket lycka rusar runt i kroppen. Jag mår så sjukt bra. Det är svårt att beskriva känslan..
Det är som när man känner en doft, och bara mår så bra. Man kan inte placera vart man kännt doften innan, och man vet inte vad man associerar den med, men den gör att man bara myser och mår bra. känner sig trygg, och trivs.
Sen finns det ju de låtar, dofter whatever som väcker minnen i en, men där vet man precis. Vem har lixom inte haft en låt med pojkvännen/flickvännen som har varit "deras".?
Men med Winnerbäck så finns dte inga konkreta minnen, inga konkreta personer, utan bara en massa lycka. Jag mår bra helt enkelt.
Nu blev jag ju lite djup, så då kan ja lika gärna fortsätta på den vägen.
Jag tycker om dig. Nu, när jag kanske har fått lite bekräftelse från din sida känns dte som om du väcker någonting inom mig igen. Nått som jag har försöker gömma, som jag inte låtit komma fram. För på ett sätt vill jag inte. Jag vill inte tycka om, jag vill inte känna mig fast. Och jag vet, jag vet så väl att om jag faller för dig så kommer jag inte vilja lämna dig. Och visst, det är ju ett val som jag väljer själv.. Men om nånting skulle gå snett så skulle jag ångra mig så djupt. Har varit i den sitsen förut. Visst det löste sig, jag hade det så sjukt bra, men inte i början. Då var det ångest.. Jag vill inte lämna en dröm för nån annan. Eller rättare sagt, jag vågar inte. Jag vågar inte ge mig in i någonting som jag inte är helt hundra över. Det kan man ju dock aldrig vara, nån gång. men jag törs inte. Snälla söta, sätt mig inte i den sitsen..
mycket intressant blogg