Mysteries of life
Hmm, vilken klang det var i rubriken. Undrar om inlägget kommer bli lika spännande..
Hmm.. Funderar mycket nu. Vad ska jag göra sen? Ska jag flyttat tillbaka till mamma tills jag får jobb i Varberg? Ska ja söka massa jobb hemma i Växjö, ifall Roy lurar skiten ur mig?
Ska ja skita i allt och sticka nån annanstans?
Ska jag stanna kvar här?
Hjälp mig ffs..
Jag skulle vilja bli kär i någon. Asså, kär på riktigt. Besvarad kärlek så att säga.. Nån som tycker om mig lika mycket som jag tycker om den. Hmm..
Har legat å slötittat på tv heeeela dan idag. Tittade på seventh heaven, där pratade dom om förintelsen, dvs. Auswitch-Birkenau osv.. Och mycket om hat. Vad hat får oss människor att göra. Vad hat kan driva oss till. Då fick jag en liten feeling.. Nån timma innan så hade jag precis pratat med Nina om N och P, och hur jag hellre ville att de skulle hata mig, än att alltid le så förbannat när de ser mig. Vill inte att de ska tycka om mig ju. Men vill jag verkligen att de ska HATA mig? Jag vill inte bli hatad. Hat är ett fruktansvärt ord. Vem kom ens på hatet? Varför finns hat? Hur kan en känsla driva in oss i sån förnedring, och driva oss till så onda tankar och handlingar? Jag HATAR HAT! :P
Ne, men hata är ett otroligt starkt ord. Kan man ens säga att man hatar någon människa? Jag måste erkänna att det finns folk jag har sagt att jag hatar. Detta är folk som jag skulle kunna pissa på utan att ens få ångest. Och Denna lilla Sanna är full av ångest. Konstant. Men hatar jag verkligen denna specifika person. Tycker jag så illa om honom att jag önskar att han vore död? Om jag nu skulle svara ja på denna frågan, så skulle jag få sån ångest om han nu dog.. Men jag vill bara spy när jag ser honom. Bara blotta tanken på honom får mig att vilja spy. Det värsta är att denna personen en gång i tiden var en av mina bästa vänner. En av de få personer jag verkligen kunde säga att jag älskade. Vad gick fel för att mina känslor skulle förändras så radikalt?
Ha, jag vet mycket väl vad som gick fel. Men att skriva detta här skulle vara som att skriva en bok. Och den boken vill man inte läsa.
På tal om böcker.. Många av mina vänner har sagt att jag är som en öppen bok. Vissa menar det negativ, andra positivt. Men jag vet inte hur jag själv ska tolka det.
En öppen bok? Får jag höra det för att jag är öppen, framåt och ärlig? Eller varför?
Skit samma..
Pratade med en kompis idag. Inatt gjorde hon något dumt som hon egentligen inte ville. Varför gjorde hon det frågar hon sig (och mig) om och om igen. Varför gör man ibland saker som man egentligen inte vill.? Vad är det som driver en till det då? I det här fallet kan det ju inte vara hatet iaf.. (haha) Nä men, egentligen. Varför är man så svag när det kommer till vissa grejer? Säg bara nej och gå därifrån. Varför visar inte alltid kroppen dom signalerna man vill. Varför funkar inte hjärnan och kroppen som ett, när det väl komemr till kritan?
På tal om något helt annat så har Sanna lyckats få det läskigaste blåmärket ever på min vänstra underarm. måste ha varit en jävla smäll, men närdå? Grattis att jag söp bort hela mitt förstånd och samvete, och ja vet inte allt i söndags.. Hualigen..
Kan du komma hit? Kan inte min dröm gå i uppfyllelse.. Snälla....,
dags att ringa Annisen nu, sen sova. Det finns ju en dag i morgon också..
God natt!