Den bittra sanningen om Sanna

En tisdagskväll på bygget. Mycket folk som vanligt, och jag har som vanligt  tappat bort mina vänner. Igen. Går ut på balkongen för att se om jag kan hitta dom där. Men där står han. P. Med en cigg mellan fingrarna och sitt fina leende på läpparna. Han går fram till mig som om ingenting har hänt. Tar tag i mitt ansikte och ger mig en kyss som får mina knän att darra. Eftersom jag alltid har varit svag för denna grabb så kysser jag tillbaka innan jag inser att något galet håller på att hända. Varför kysser han mig? Vrider mig ur hans grepp och frågar:
-Vad gör du?
P tittar på mig, rätt in i ögonen och säger:
-Sanna, jag vill ha dig. Jag är kär i dig. Du är den enda jag har kunnat tänka på under tiden jag inte träffat dig. Så fort jag har sett dig har mitt hjärta slagit ett extra slag.
Vad säger killen tänker jag med blandade känslor. Detta är ju precis vad jag vill, men driver han med mig? Så jag blir lite putt och frågar:
- Driver du med mig nu P? För om du gör det så åker du på så mycket däng så hälften vore nog.
P tittar på mig, och ler på det sättet som får mig att smälta. Han skrattar sitt mysiga skratt och kysser mig ännu en gång....

Och precis då vaknar jag ur min underbara dröm.
Jävla skit. Varför är jag så besatt?
Livet knullar oss alla.. Och jag får inte ens en orgasm..

Näe, men seriöst. Kan du sluta le mot mig varje gång vi syns ute? Kan du sluta ge mig de blickarna? Fattar du inte att jag skäms? Kan du inte bara hata mig, och försöka undvika mig? Snälla.....

Dags att sova bort den här förbannade febern.. Börjar nog yra lite nu.. haha

God natt, eller som min fulla chef skulle sagt. Puss godnatt!