Ännu en tanke
ihopljuget 2008-01-20
Jag vill kunna nöja mig med det där lilla. Varför har jag en tendens att alltid försöka leta efter något bättre? Varför vill jag alltid hitta det omöjliga, som i slutändan bara knäcker mig?
Jag vill kunna vara nöjd över ett vanligt svenssonliv.
Jobb i kassan på ICA, karl, hund, tre ungar, villa i en sleten förort, fredagskvällsmys med familjen, kolla på familjeprogram, köpa lördagsgodis, gå å lägga mig vid elva en fredag för det var ingen rolig långfilm på tv.
Jag vill kunna vara nöjd med ett sånt liv. Jag vill inte alltid leta efter spänningen, kampen, jakten..
Livet suger helt enkelt.
Kan mycket väl vara pms som gör att jag känner så här. Kan även var tristess över att inget spännande händer. Kan även vara lite av en bakisångest sen i fredags. Kan vara något helt annat också.
Kan helt enkelt vara som så att livet faktiskt suger med.
Någon liten gubbe någonstans har förutbestämt mitt liv, och gör allt för att det ska bli som han har sagt. Säkert en fiende från ett tidigare liv, som har gett sig fan på att mitt liv ska knulla tills sig oavsett vad.
Snälla söta lilla gubbe. Vad har jag gjort för fel?
Ett tomt skal..
Ni vet att ni älskar mig
Öppet sinne
ihopljuget 2008-01-20
Du måste våga att ha ett öppet sinne.
Hur många gånger om dagen fantiserar man egentligen. Hur ofta drömmer man sig bort till en annan plats, eller kanske tom en annan värld?
Jag drömmer mig bort för jämnan. Drömmer om något omöjligt, eller kanske ouppnåeligt. Längtar efter något annat. Något bättre. Hoppas, drömmer och funderar.. Utan hopp och drömmar här i livet kommer man ingen vart. men det hjälper inte att bara sitta hemma i soffan, och drömma sig bort. Du måste våga satsa, du måste våga förlora. Det som inte dödar en, det stärker en. Våga ta risker i ditt liv. Våga lämna, våga stanna kvar. Våga känna. Våga visa vad du känner.
Hur många gånger om dagen fantiserar man egentligen. Hur ofta drömmer man sig bort till en annan plats, eller kanske tom en annan värld?
Jag drömmer mig bort för jämnan. Drömmer om något omöjligt, eller kanske ouppnåeligt. Längtar efter något annat. Något bättre. Hoppas, drömmer och funderar.. Utan hopp och drömmar här i livet kommer man ingen vart. men det hjälper inte att bara sitta hemma i soffan, och drömma sig bort. Du måste våga satsa, du måste våga förlora. Det som inte dödar en, det stärker en. Våga ta risker i ditt liv. Våga lämna, våga stanna kvar. Våga känna. Våga visa vad du känner.
"Ibland måste man göra saker man inte vågar,
annars är man ingen riktig människa, utan bara en liten lort."
Bröderna Lejonhjärta
Våga chansa. Vad har man egentligen att förlora? Jobbet? Det finns fler.. Hemmet? Big deal.. Vännerna? Förlorar du dom är dom ändå inga riktiga vänner.. Listan går att göra lång. Man lever bara en gång, och det gäller att göra det bästa av det livet man lever. Det är ett ganska kort liv vi lever. Det kan ta slut när du minst anar det. Försök att uppnå dina mål, och drömmar. Vi bor i ett land fullt av möjligheter, vi har all chans i världen att lyckas med det vi vill. Så länge vi bara vågar. Så länge vi lär oss att ta för oss, och inte vara rädda. Vi har inget att vara rädda för. Livet kommer att ta slut förr eller senare. Lika bra att ta tag i saker och ting redan nu.
Glöm aldrig bort dina drömmar. Har man inga drömmar här i livet, så har man inget att se fram emot. Man har inget att längta efter, och inget att hoppas på. Visst, man stöter på saker som försvårar allting, men man måste ta sig förbi dessa hinder. Trampa inte på andra människor för att komma dit du vill, låt dig inte heller bli trampad på. Ha skinn på näsan, och lär dig att inte ta någon som helst skit. Det är inte värt det.
Inre frid? Vad är egentligen det? Är det när man är trygg i sig själv? När man vet vad man vill med sitt liv? Eller är det kanske när man har uppnått allt i sitt liv, när man har gjort allt det där man velat? Men hur kan man veta att allt du någonsin drömt om blivit besannat? Man glömmer, tyvärr alldeles för fort, och för ofta.
Hade en diskussion med en "vän" härom natten, då jag berättade att det finns inte en enda karl jag litar fullt ut på. Ingen jag kan öppna mig helt och hållet för, och som jag vet aldrig kommer lämna mig. Finns inte många människor i mitt liv som jag kan säga så om. Dom människorna jag trodde jag kunde lite på har gång på gång motbevisat mig. Vi människor är falska, vi är manipulativa, och vi är rent ut sagt hemska individer. Finns inte en enda som kan säga att dom aldrig har svikit någon annan. Det finns ingen som har levt hela sitt liv på det "perfekta" sättet, utan att någonsin köra över någon eller utnyttja någon.
Vi vill ha vissa saker i våra liv. Vi strävar efter makt, pengar, och lycka. Tyvärr ofta i den ordningen. Makt är nog något av det viktigaste i mångas liv. Pengar visar att du har en viss makt, men endast en hypotetisk makt, eller vad man ska kalla det.
För att få makt, måste du börja någonstans, och du har ett stort försprång om du har pengar.
Många tror att pengar och makt automatiskt framkallar lycka. Visst, du kan känna ett visst lyckorus, men inte den långvariga lyckan. Inte den du behöver för att orka stiga upp på morgonen. Inte den lyckan du behöver för att känna dig hundra procent tillfreds med ditt liv.
Vad är då mina mål? Vad är mina drömmar? Vad vill jag att framtiden ska utvisa? Vad vill jag med mitt liv?
Det största jag inte vill är att falla tillbaka i samma gamla mönster. Jag vill inte vara ÅreSanna. Jag vill inte vara den känslokalla personen, som alltid låter mitt eget välbefinnande gå före allas andra. Jag vill inte vara så naiv. Jag vill inte vara så lättmanipulerad. Jag vill inte vara den Sanna. Den självdestruktiva människan jag en gång varit, och som jag tyvärr håller på att bli igen. Eller jag kanske rent av aldrig har slutat vara henne? Jag vill inte. Det livet gör en inte lycklig. Det livet bara äter upp en inifrån, och tillslut är du bara ett tomt skal. Ingen personlighet, ingen själ. Bara en i mängden.
Min största mardröm är att bli som en i mängden. Eller ännu värre. En hatad, avskydd person. Känd för sina dåliga egenskaper. Jag vill inte, jag vill verkligen inte. Jag hymlar inte med mina egenskaper, varken positiva eller negativa. Jag vet att jag har många fina sidor, även sidor man inte ska ha. Jag är inte perfekt. Jag är ingen bra förebild. Jag är inte guds bästa barn. Men jag vet om det. Jag vet. Och jag låtsas inte som om jag vore det heller.
Åh, jag är i en period i mitt liv där jag bara vill fly igen. Jag har gjort bort mig, BIG TIME. Och jag vill inte längre. Jag vill bara lämna allt ännu en gång, och börja om på ny kula igen. Igen och igen och igen.. Faaaan!
Sanna sluta upp med att leva ditt kassa självdestruktiva liv. Det enda du gör är att du förstör dig själv, bit för bit.
Ett tomt skal.
annars är man ingen riktig människa, utan bara en liten lort."
Bröderna Lejonhjärta
Våga chansa. Vad har man egentligen att förlora? Jobbet? Det finns fler.. Hemmet? Big deal.. Vännerna? Förlorar du dom är dom ändå inga riktiga vänner.. Listan går att göra lång. Man lever bara en gång, och det gäller att göra det bästa av det livet man lever. Det är ett ganska kort liv vi lever. Det kan ta slut när du minst anar det. Försök att uppnå dina mål, och drömmar. Vi bor i ett land fullt av möjligheter, vi har all chans i världen att lyckas med det vi vill. Så länge vi bara vågar. Så länge vi lär oss att ta för oss, och inte vara rädda. Vi har inget att vara rädda för. Livet kommer att ta slut förr eller senare. Lika bra att ta tag i saker och ting redan nu.
Glöm aldrig bort dina drömmar. Har man inga drömmar här i livet, så har man inget att se fram emot. Man har inget att längta efter, och inget att hoppas på. Visst, man stöter på saker som försvårar allting, men man måste ta sig förbi dessa hinder. Trampa inte på andra människor för att komma dit du vill, låt dig inte heller bli trampad på. Ha skinn på näsan, och lär dig att inte ta någon som helst skit. Det är inte värt det.
Inre frid? Vad är egentligen det? Är det när man är trygg i sig själv? När man vet vad man vill med sitt liv? Eller är det kanske när man har uppnått allt i sitt liv, när man har gjort allt det där man velat? Men hur kan man veta att allt du någonsin drömt om blivit besannat? Man glömmer, tyvärr alldeles för fort, och för ofta.
Hade en diskussion med en "vän" härom natten, då jag berättade att det finns inte en enda karl jag litar fullt ut på. Ingen jag kan öppna mig helt och hållet för, och som jag vet aldrig kommer lämna mig. Finns inte många människor i mitt liv som jag kan säga så om. Dom människorna jag trodde jag kunde lite på har gång på gång motbevisat mig. Vi människor är falska, vi är manipulativa, och vi är rent ut sagt hemska individer. Finns inte en enda som kan säga att dom aldrig har svikit någon annan. Det finns ingen som har levt hela sitt liv på det "perfekta" sättet, utan att någonsin köra över någon eller utnyttja någon.
Vi vill ha vissa saker i våra liv. Vi strävar efter makt, pengar, och lycka. Tyvärr ofta i den ordningen. Makt är nog något av det viktigaste i mångas liv. Pengar visar att du har en viss makt, men endast en hypotetisk makt, eller vad man ska kalla det.
För att få makt, måste du börja någonstans, och du har ett stort försprång om du har pengar.
Många tror att pengar och makt automatiskt framkallar lycka. Visst, du kan känna ett visst lyckorus, men inte den långvariga lyckan. Inte den du behöver för att orka stiga upp på morgonen. Inte den lyckan du behöver för att känna dig hundra procent tillfreds med ditt liv.
Vad är då mina mål? Vad är mina drömmar? Vad vill jag att framtiden ska utvisa? Vad vill jag med mitt liv?
Det största jag inte vill är att falla tillbaka i samma gamla mönster. Jag vill inte vara ÅreSanna. Jag vill inte vara den känslokalla personen, som alltid låter mitt eget välbefinnande gå före allas andra. Jag vill inte vara så naiv. Jag vill inte vara så lättmanipulerad. Jag vill inte vara den Sanna. Den självdestruktiva människan jag en gång varit, och som jag tyvärr håller på att bli igen. Eller jag kanske rent av aldrig har slutat vara henne? Jag vill inte. Det livet gör en inte lycklig. Det livet bara äter upp en inifrån, och tillslut är du bara ett tomt skal. Ingen personlighet, ingen själ. Bara en i mängden.
Min största mardröm är att bli som en i mängden. Eller ännu värre. En hatad, avskydd person. Känd för sina dåliga egenskaper. Jag vill inte, jag vill verkligen inte. Jag hymlar inte med mina egenskaper, varken positiva eller negativa. Jag vet att jag har många fina sidor, även sidor man inte ska ha. Jag är inte perfekt. Jag är ingen bra förebild. Jag är inte guds bästa barn. Men jag vet om det. Jag vet. Och jag låtsas inte som om jag vore det heller.
Åh, jag är i en period i mitt liv där jag bara vill fly igen. Jag har gjort bort mig, BIG TIME. Och jag vill inte längre. Jag vill bara lämna allt ännu en gång, och börja om på ny kula igen. Igen och igen och igen.. Faaaan!
Sanna sluta upp med att leva ditt kassa självdestruktiva liv. Det enda du gör är att du förstör dig själv, bit för bit.
Ett tomt skal.
Ni vet att ni älskar mig
Funderingar
ihopljuget 2007-12-23
Funderingar. Tankar. Om vadå? Om livet, kärleken (?), vännerna, framtiden, valen, tiden som har gått, osv osv osv osv..
Funderar mycket så här runt jul, det gör jag alltid. Det som nog känns mest är att detta är fanimej tredje året i rad jag är singel över julen. Det är inte roligt. Nej, icket. Okej, jag erkänner. Jag är ganska desperat över att hitta en karlajävel just nu. Känns som om att alla har någon, men ingen har mig. Jag vill oxå ha någon att vakna upp brevid på julaftonsmorgon, och säga god jul till en person man älskar mest i helaste världen det första man gör på morgonen. osv osv. Jag vill så mkt. Men det kommer ju inte hända denna julen iaf. Tyvärr.
Karlar.
Den första, jag vill bara ge upp dig. Jag orkar inte med dig längre. Vi spelar ett jävla spel tillsammans du och jag, och jag gillar inte det. I don't like games. Vill inte tycka om dig, vill inte känna ett uns av svartsjuka när man ser dig med någon annan, vill inte försöka fånga din uppmärksamhet, vill inte.. Vill bara tycka illa om dig, och titta på dig med ett sånt avsky i blicken att du aldrig någonsin törs tilltala mig med något annat än "Ers höghet". Men som man säger : Don't hate the player, hate the game
Den andra, Världens snällaste, gulligaste, mysigaste, you name it. Men det finns inget där. Jag är hemskt ledsen, men jag hittar verkligen ingen attraktion. Ja, visst, jag är fysiskt attraherad av dig, men inte psykiskt. Vi är tyvärr inte på samma våglängd du och jag. Tyvärr. Förlåt
Den tredje, made match to heaven, som vännerna sa. Jag undrar varför jag ens räknar med honom som en av mina karlar, men what the heck. Ja, jag erkänner, vi hade varit det ultimata paret, vi hade kanske funkat så sjkuligt bra ihop, match made to heaven som sagt. Men det är hundra mil emellan oss. HUNDRA mil. Okej? Det säger väl allt? Eller?
Ne, jag ger upp er, iaf för detta året. :P
Så börjar vi från noll nästa år. Börjar ett nytt jävla liv. Okej?
Ne, nu ska ja snacka skit med min favorit boråsare. :D
Ni vet att ni älskar mig
Funderar mycket så här runt jul, det gör jag alltid. Det som nog känns mest är att detta är fanimej tredje året i rad jag är singel över julen. Det är inte roligt. Nej, icket. Okej, jag erkänner. Jag är ganska desperat över att hitta en karlajävel just nu. Känns som om att alla har någon, men ingen har mig. Jag vill oxå ha någon att vakna upp brevid på julaftonsmorgon, och säga god jul till en person man älskar mest i helaste världen det första man gör på morgonen. osv osv. Jag vill så mkt. Men det kommer ju inte hända denna julen iaf. Tyvärr.
Karlar.
Den första, jag vill bara ge upp dig. Jag orkar inte med dig längre. Vi spelar ett jävla spel tillsammans du och jag, och jag gillar inte det. I don't like games. Vill inte tycka om dig, vill inte känna ett uns av svartsjuka när man ser dig med någon annan, vill inte försöka fånga din uppmärksamhet, vill inte.. Vill bara tycka illa om dig, och titta på dig med ett sånt avsky i blicken att du aldrig någonsin törs tilltala mig med något annat än "Ers höghet". Men som man säger : Don't hate the player, hate the game
Den andra, Världens snällaste, gulligaste, mysigaste, you name it. Men det finns inget där. Jag är hemskt ledsen, men jag hittar verkligen ingen attraktion. Ja, visst, jag är fysiskt attraherad av dig, men inte psykiskt. Vi är tyvärr inte på samma våglängd du och jag. Tyvärr. Förlåt
Den tredje, made match to heaven, som vännerna sa. Jag undrar varför jag ens räknar med honom som en av mina karlar, men what the heck. Ja, jag erkänner, vi hade varit det ultimata paret, vi hade kanske funkat så sjkuligt bra ihop, match made to heaven som sagt. Men det är hundra mil emellan oss. HUNDRA mil. Okej? Det säger väl allt? Eller?
Ne, jag ger upp er, iaf för detta året. :P
Så börjar vi från noll nästa år. Börjar ett nytt jävla liv. Okej?
Ne, nu ska ja snacka skit med min favorit boråsare. :D
Ni vet att ni älskar mig
Ni vet att ni älskar mig
.....
ihopljuget 2007-09-23
Somliga lever i ljuset utan att se mörkret.
Andra lever i mörkret utan se ljuset.
En del känner varken ljus eller mörker.
Vissa känner både ljus och mörker...
Ja, ja säger då de
Andra lever i mörkret utan se ljuset.
En del känner varken ljus eller mörker.
Vissa känner både ljus och mörker...
Ja, ja säger då de
Ni vet att ni älskar mig
Karlar
ihopljuget 2007-08-16
En sak är då säker. Det går inte att leva med dom, men livet hade varit så sjukt mycket lättare utan dom.
Nu snackar vi inte bara potentionella pojkvänner/pojkvänner/makar osv osv, utan män i största allmänhet. Större stolpmongon går ju inte att hitta. Pappor tex. Världens mesar, totalt oföfmögen att fatta egna beslut utan sin kvinnas åsikt. Och nu tänker ni säkert att, ne men min pappa e inte sån. Kanske han inte är, men jag antar att han är det, för han tillhör ju ändå det manliga släktet.
Jag blir så trött..
Utan kvinnor, som tvättar männens kläder, som håller reda på tider åt dom, helt enkelt tar hand om dom på alla tänkbara sätt, så hade världen stannat upp. Ärligt talat. Vissa karlar kan inte ens tvätta. Dom åker hem till mamma med tvätten, även när dom är trettio år gamla. Hallå?! Vad gick snett? När glömde ni att växa upp till vuxna, självständiga, och normalt fungerande människor?
Alla mina aggressioner mot män kanske grundar sig på min sjukliga PMS, men det har egentligen inte med saken att göra. Män är jävla mesar. Dom hittar en stark personlighet, oftast en större starkare karl, som automatiskt blir alfahannen. Sen följer männen denna man i vått och torrt, med svansen mellan benen, och säger inte så mycket. Visst, dom kan säkerligen ha en egen åsikt, men i slutändan så faller dom ändå in i alfahannens våld. Detta beteende är även väldigt vanligt bland trettonåriga småflickor. Men guess what! Dom växer ifrån detta beteende, vilket männen aldrig verkar göra.
Okej, man ska inte dra alla över en kant. Men nu gör jag faktiskt det.
Sen att dom kan vara väldigt bra till vissa grejer är ju en annan femma. Det tar vi en annan dag. För om jag skulle sitta å rabbla upp det nu skulle jag upptäcka att vi kvinnor egentligen inte kan leva utan männen. För dom är ju ganska bra att ha ändå. typ..
Ni vet att ni älskar mig
Nu snackar vi inte bara potentionella pojkvänner/pojkvänner/makar osv osv, utan män i största allmänhet. Större stolpmongon går ju inte att hitta. Pappor tex. Världens mesar, totalt oföfmögen att fatta egna beslut utan sin kvinnas åsikt. Och nu tänker ni säkert att, ne men min pappa e inte sån. Kanske han inte är, men jag antar att han är det, för han tillhör ju ändå det manliga släktet.
Jag blir så trött..
Utan kvinnor, som tvättar männens kläder, som håller reda på tider åt dom, helt enkelt tar hand om dom på alla tänkbara sätt, så hade världen stannat upp. Ärligt talat. Vissa karlar kan inte ens tvätta. Dom åker hem till mamma med tvätten, även när dom är trettio år gamla. Hallå?! Vad gick snett? När glömde ni att växa upp till vuxna, självständiga, och normalt fungerande människor?
Alla mina aggressioner mot män kanske grundar sig på min sjukliga PMS, men det har egentligen inte med saken att göra. Män är jävla mesar. Dom hittar en stark personlighet, oftast en större starkare karl, som automatiskt blir alfahannen. Sen följer männen denna man i vått och torrt, med svansen mellan benen, och säger inte så mycket. Visst, dom kan säkerligen ha en egen åsikt, men i slutändan så faller dom ändå in i alfahannens våld. Detta beteende är även väldigt vanligt bland trettonåriga småflickor. Men guess what! Dom växer ifrån detta beteende, vilket männen aldrig verkar göra.
Okej, man ska inte dra alla över en kant. Men nu gör jag faktiskt det.
Sen att dom kan vara väldigt bra till vissa grejer är ju en annan femma. Det tar vi en annan dag. För om jag skulle sitta å rabbla upp det nu skulle jag upptäcka att vi kvinnor egentligen inte kan leva utan männen. För dom är ju ganska bra att ha ändå. typ..
Ni vet att ni älskar mig
Ni vet att ni älskar mig
Grolsch
ihopljuget 2007-08-16
Is the new favorite beer..
eller nått..
Jahapp. Kanske sista kvällen i sommar med folket. Det känns aningen tungt. faktiskt. Tyvärr..
Fan, jag hatar att flytta runt. Vill hitta mitt!
Jaja, folket i Varberg, Ta nu inga glädjeskutt, för mig blir ni av med så lätt. För även om ni inte ser mig så kommer ni inte glömma mig. Tro mig... Sen kommer jag komma hit fler gånger. Om inte förr så kommer jag mest troligt i sommar..
Kom på att jag faktiskt har en till favorit kille här i Varberg. En pojk som alltid får mig att skratta. Och det är faktiskt han som reagerat starkast på att jag flyttar.. Elelr okej, han har väl inte reagerat starkast, men han har iaf visat det tydligast. Och det år ingen mindre än Pebban. Ju mer jag pratar med honom, desto mer tycker jag om den killen. Otroligt vettig, även fast han är sjukt ovettig för det mesta. :D
Känns tråkigt att man ska bygga upp relationer med folk, och sen bara flytta från allt. Jag har ju på något sätt skapat mig ett namn, en identitet här i stan. Och nu bara skiter jag i den, och flyr fältet. As usual
Kommer iaf sakna Varberg oavsett vart jag tar vägen. Och mina pojkar. Dom kommer jag toksakna.
Lillen. can we be friends forever?
Can we at least try?
God natt nu folket.
Känner att jag börjar bli lite väl sentimental nu. Det är aldrig bra. Pebban almost made bunny cry innan.. Not good, not good at all..
Ni vet att ni älskar mig
eller nått..
Jahapp. Kanske sista kvällen i sommar med folket. Det känns aningen tungt. faktiskt. Tyvärr..
Fan, jag hatar att flytta runt. Vill hitta mitt!
Jaja, folket i Varberg, Ta nu inga glädjeskutt, för mig blir ni av med så lätt. För även om ni inte ser mig så kommer ni inte glömma mig. Tro mig... Sen kommer jag komma hit fler gånger. Om inte förr så kommer jag mest troligt i sommar..
Kom på att jag faktiskt har en till favorit kille här i Varberg. En pojk som alltid får mig att skratta. Och det är faktiskt han som reagerat starkast på att jag flyttar.. Elelr okej, han har väl inte reagerat starkast, men han har iaf visat det tydligast. Och det år ingen mindre än Pebban. Ju mer jag pratar med honom, desto mer tycker jag om den killen. Otroligt vettig, även fast han är sjukt ovettig för det mesta. :D
Känns tråkigt att man ska bygga upp relationer med folk, och sen bara flytta från allt. Jag har ju på något sätt skapat mig ett namn, en identitet här i stan. Och nu bara skiter jag i den, och flyr fältet. As usual
Kommer iaf sakna Varberg oavsett vart jag tar vägen. Och mina pojkar. Dom kommer jag toksakna.
Lillen. can we be friends forever?
Can we at least try?
God natt nu folket.
Känner att jag börjar bli lite väl sentimental nu. Det är aldrig bra. Pebban almost made bunny cry innan.. Not good, not good at all..
Ni vet att ni älskar mig
Ni vet att ni älskar mig
Nada nothing..
ihopljuget 2007-07-30
Jessica. Det gick inte.. :S
Fuck it.
Dags att sova nu kanske..
Mamma kommer förbi i möra. Sen ska jag med henne hem till Lessebo.
På tisdag måste jag in till stan med. Hualigen..
kanske...
Just nu orkar jag inte livet.. Ärligt talat. Stöter på motgång efter motgång. Nån måtta får det fan lov till att vara..
Fuck it..
Fuck it.
Dags att sova nu kanske..
Mamma kommer förbi i möra. Sen ska jag med henne hem till Lessebo.
På tisdag måste jag in till stan med. Hualigen..
kanske...
Just nu orkar jag inte livet.. Ärligt talat. Stöter på motgång efter motgång. Nån måtta får det fan lov till att vara..
Fuck it..
Ni vet att ni älskar mig
Always look in the bright side of life..
ihopljuget 2007-07-28
Inte alltid så lätt som det låter. Tyvärr.
Snart ska jag åka hem. Åka hem till Mamma. Och bara slappna av. Har varit två väldigt hektiska veckor, med mycket som har hänt, och mycket tankar som har rusat runt i skallen. Har knappt haft en ledig stund, och absolut ingen tid för eftertanke, och filosofering, vilken man kan behöva.
Men det ska jag ägna tiden i Lessebo till. Åka hem, slappna av, och andas ut. Våga släppa ut mina känslor och aggressioner. Kanske gråta ut lite på annisens axel. Kan jag behöva. Liiite iaf.
Nej, nog babblat. Nu ska ja sova. Känns som om det vore dags. Ska upp tidigt imorgon.. Puuh!!
Ni vet att ni älskar mig.
Snart ska jag åka hem. Åka hem till Mamma. Och bara slappna av. Har varit två väldigt hektiska veckor, med mycket som har hänt, och mycket tankar som har rusat runt i skallen. Har knappt haft en ledig stund, och absolut ingen tid för eftertanke, och filosofering, vilken man kan behöva.
Men det ska jag ägna tiden i Lessebo till. Åka hem, slappna av, och andas ut. Våga släppa ut mina känslor och aggressioner. Kanske gråta ut lite på annisens axel. Kan jag behöva. Liiite iaf.
Nej, nog babblat. Nu ska ja sova. Känns som om det vore dags. Ska upp tidigt imorgon.. Puuh!!
Ni vet att ni älskar mig.
Ni vet att ni älskar mig
Livet knullar oss alla
ihopljuget 2007-07-27
och vi får inte ens orgasm..
Ofta här i livet möter man motgångar. Vissa värre än andra. Vissa kommer man över lätt, andra tar det år innan man glömmer, och vissa kommer man aldrig att glömma. Men vad som inte dödar oss, gör oss starkare.
Livet kan kännas väldigt bittert för stunden. Men som jag ärligt talat sa senast idag så är livet en fest. Vissa fester kan vara dödstrista. Allra helst vill du bara sticka därifrån, lämna allt, och bara glömma. Vissa gånger är det så sjukt roligt, underbart, you name it. Men tyvärr så måste ju allt ta slut någon gång. Man säger ju alltid att man ska sluta när man ligger på topp, när man har nått sitt esse. Men hur fasen ska man veta det?
När är det dags att sluta?
När tar festen slut? När är det dags att tacka för sig och gå hem? Och är det läge alla gånger att dra vidare på efterfest?
Fuck it.
Jag är trött och sliten. Eller som chefen skulle ha sagt. Jag är och..
Ni vet att ni älskar mig
Ofta här i livet möter man motgångar. Vissa värre än andra. Vissa kommer man över lätt, andra tar det år innan man glömmer, och vissa kommer man aldrig att glömma. Men vad som inte dödar oss, gör oss starkare.
Livet kan kännas väldigt bittert för stunden. Men som jag ärligt talat sa senast idag så är livet en fest. Vissa fester kan vara dödstrista. Allra helst vill du bara sticka därifrån, lämna allt, och bara glömma. Vissa gånger är det så sjukt roligt, underbart, you name it. Men tyvärr så måste ju allt ta slut någon gång. Man säger ju alltid att man ska sluta när man ligger på topp, när man har nått sitt esse. Men hur fasen ska man veta det?
När är det dags att sluta?
När tar festen slut? När är det dags att tacka för sig och gå hem? Och är det läge alla gånger att dra vidare på efterfest?
Fuck it.
Jag är trött och sliten. Eller som chefen skulle ha sagt. Jag är och..
Ni vet att ni älskar mig
Ni vet att ni älskar mig
det är inte lätt när man e tung
ihopljuget 2007-07-16
Min Mormor e rätt söt. :D
Men på tal om något helt annat. Kanske ska lyssna på Emmas visa ord (för en gångs skull), och för en gångs skull ta tag i mitt liv.. Kan ju vara något att fundera över. Kanske..
Jag vet inte om jag vill. Jag tror inte att jag vill. Jag tror dock att jag vet vad jag vill. Egentligen. Jag vill inte. Hoppas på att allt ordnar sig. Hoppas..
Annars så gör jag det. Om det inte fixar sig. Då gör jag det. Men jag vill inte. Just so you know
Ni vet att ni älskar mig
Men på tal om något helt annat. Kanske ska lyssna på Emmas visa ord (för en gångs skull), och för en gångs skull ta tag i mitt liv.. Kan ju vara något att fundera över. Kanske..
Jag vet inte om jag vill. Jag tror inte att jag vill. Jag tror dock att jag vet vad jag vill. Egentligen. Jag vill inte. Hoppas på att allt ordnar sig. Hoppas..
Annars så gör jag det. Om det inte fixar sig. Då gör jag det. Men jag vill inte. Just so you know
Ni vet att ni älskar mig
Ni vet att ni älskar mig
Bli inte som jag när du blir stor.
ihopljuget 2007-07-10
Sanna, dvs den enda kvinnan här i världen som är mitt fans, är 17. Hmm. Jag har oxå varit 17, det var tre år sen. Exakt lika många år sen jag var i Bulgarien. Känns som om att det var igår. Alltså så känns det som om jag var 17 igår. Eller nått. Skitesamma.
Hade en jobbig/hemsk/gullig/konstig konversation med en nyfunnen vän häromnatten, närmare bestämt natten till idag. Klockan tre på natten så blir jag på något sätt, inte höjd till skyarna, men får väldigt mkt positiva kommentarer och liknande.
Jag är inte så bra som du vill tro. Visst ingen är perfekt.. Nobody's perfect, well... There was this guy once, but we killed him.. Visst, mina vänner har accepterat mig för den jag är. Dom älskar mig trots alla sjuka/galna/idiotiska saker jag hittar på. Men dom är mina vänner. Det är dom som känner mig utan och innan, dom vet hur jag fungerar. Dom vet hur jag tänker, hur jag reagerar, hur jag agerar. Dom vet mer om mig än mig själv. Och dom vännerna är få. Men högt älskade.
Jag har svårt att släppa in folk helt och hållet i mitt liv. Visst, jag är som en öppen bok, men när det kommer till vissa grejer kan jag bara öppna mig för några få personer. Och det är inte många som hamnar där. Jag har mycket kompisar, många som jag avgudar, och älskar att umgås med, men jag har bara några få vänner. Do you see the difference?
Svammel blev det nu märkte jag. Skitsamma
Jag måste börja vårda mitt språk nu känner jag. 17 åriga töser läser min blogg, då måste jag skärpa mig. Eller så skiter jag i det? :P
Men vad ni än gör. Bli inte som jag när du bli stor!
Hade en jobbig/hemsk/gullig/konstig konversation med en nyfunnen vän häromnatten, närmare bestämt natten till idag. Klockan tre på natten så blir jag på något sätt, inte höjd till skyarna, men får väldigt mkt positiva kommentarer och liknande.
Jag är inte så bra som du vill tro. Visst ingen är perfekt.. Nobody's perfect, well... There was this guy once, but we killed him.. Visst, mina vänner har accepterat mig för den jag är. Dom älskar mig trots alla sjuka/galna/idiotiska saker jag hittar på. Men dom är mina vänner. Det är dom som känner mig utan och innan, dom vet hur jag fungerar. Dom vet hur jag tänker, hur jag reagerar, hur jag agerar. Dom vet mer om mig än mig själv. Och dom vännerna är få. Men högt älskade.
Jag har svårt att släppa in folk helt och hållet i mitt liv. Visst, jag är som en öppen bok, men när det kommer till vissa grejer kan jag bara öppna mig för några få personer. Och det är inte många som hamnar där. Jag har mycket kompisar, många som jag avgudar, och älskar att umgås med, men jag har bara några få vänner. Do you see the difference?
Svammel blev det nu märkte jag. Skitsamma
Jag måste börja vårda mitt språk nu känner jag. 17 åriga töser läser min blogg, då måste jag skärpa mig. Eller så skiter jag i det? :P
Men vad ni än gör. Bli inte som jag när du bli stor!
Ni vet att ni älskar mig
Anna "Roffa" Rolfsson
ihopljuget 2007-07-08
Denna tjej sa en gång den mysigaste/gulligaste/skönaste kommentaren om mig. Blir alltid lika glad när jag läser det. Tänkte dela med mig av denna visa damens små ord.
"I Lessebo finns det inga nätter, solen lyser alltid. Den solstrålen är du Sanna, som kan få ett hungrigt Lejon att vicka på svansen."
Tack för att du en gång var en del av mitt liv.
Tack för att du en gång var en del av mitt liv.
Ni vet att ni älskar mig
imorgon
ihopljuget 2007-07-07
är det sex år sen min farfar dog. Tiden har gått fort. Jag var 14 när han dog. Det var min första begravning. Det var inte kul alls. Usch.
Jag kan komma på mig själv med att sitta och fundera hur livet hade sett ut om Farfar aldrig hade blivit sjuk, och fortfarande hade levt nu. Tänk vad stolt han hade varit över oss barnbarn. Han har missat alla våra studenter, min och Fredriks konfirmation, han kommer aldrig att få se sina barnbarnsbarn, aldrig några bröllop osv osv. Han hade nog inte varit helt nöjd över hur vi lever våra liv, men jag tror ändå att han hade varit stolt över oss. Speciellt mig och min syster. Att vi gör det vi vill istället för att följa en massa normer. Att vi vågar ställa oss emot samhället och göra det vi vill, och inte vad andra vill. Vi är starka individer och vi är inte beroende av någon annan.
Om farfar hade levt nu så kanske min pappa och min faster aldrig hade haft det där förbannade tjabbet. Farmor hade varit lyckligare, och sluppit se sina barn förvandlas till bittra fiender.
En sak som hände för ca ett halvår sen var att min pappa nämnde min farfar för första gången sen han dog. Vi pratade om att jag vill flyga skärmflyg. Då berättade han om min farfar. Farfar hade alltid varit en sån person som ville göra en massa saker, han vill upptäcka, och se världen. Han sökte sig till adrenalinkickar. En dag kom han hem och berättade för farmor att nu hade han varit och åkt helikopter. Han hade sett en annons i tidningen att för några hundra kronor kunde du få flyga helikopter och han nappade direkt. Senare berättade han att det var en sak som han hade funderat över länge, och alltid velat göra. Men inte haft tillfället. Men nu fick han det, och han struntade i att gräste borde klippas, tvätten skulle hängas, osv osv. Han gjorde det som föll honom in. Han tog tillfället när det kom och struntade lite i konsekvenserna. Det var min farfar i ett nötskal. Varför gå å vänta på bättre tider, när man väl har chansen?
Farfar. jag vet att du står där uppe och tittar på oss. Antagligen skakar du på huvudet över hur löjliga dina barn och barnbarn är. Men jag hoppas att du iaf kan se dom bra sakerna oxå, och ändå vara stolta över oss, för de få bra sakerna vi åstakommer. Saknar dig farfar. Vila i frid
Jag kan komma på mig själv med att sitta och fundera hur livet hade sett ut om Farfar aldrig hade blivit sjuk, och fortfarande hade levt nu. Tänk vad stolt han hade varit över oss barnbarn. Han har missat alla våra studenter, min och Fredriks konfirmation, han kommer aldrig att få se sina barnbarnsbarn, aldrig några bröllop osv osv. Han hade nog inte varit helt nöjd över hur vi lever våra liv, men jag tror ändå att han hade varit stolt över oss. Speciellt mig och min syster. Att vi gör det vi vill istället för att följa en massa normer. Att vi vågar ställa oss emot samhället och göra det vi vill, och inte vad andra vill. Vi är starka individer och vi är inte beroende av någon annan.
Om farfar hade levt nu så kanske min pappa och min faster aldrig hade haft det där förbannade tjabbet. Farmor hade varit lyckligare, och sluppit se sina barn förvandlas till bittra fiender.
En sak som hände för ca ett halvår sen var att min pappa nämnde min farfar för första gången sen han dog. Vi pratade om att jag vill flyga skärmflyg. Då berättade han om min farfar. Farfar hade alltid varit en sån person som ville göra en massa saker, han vill upptäcka, och se världen. Han sökte sig till adrenalinkickar. En dag kom han hem och berättade för farmor att nu hade han varit och åkt helikopter. Han hade sett en annons i tidningen att för några hundra kronor kunde du få flyga helikopter och han nappade direkt. Senare berättade han att det var en sak som han hade funderat över länge, och alltid velat göra. Men inte haft tillfället. Men nu fick han det, och han struntade i att gräste borde klippas, tvätten skulle hängas, osv osv. Han gjorde det som föll honom in. Han tog tillfället när det kom och struntade lite i konsekvenserna. Det var min farfar i ett nötskal. Varför gå å vänta på bättre tider, när man väl har chansen?
Farfar. jag vet att du står där uppe och tittar på oss. Antagligen skakar du på huvudet över hur löjliga dina barn och barnbarn är. Men jag hoppas att du iaf kan se dom bra sakerna oxå, och ändå vara stolta över oss, för de få bra sakerna vi åstakommer. Saknar dig farfar. Vila i frid
Ni vet att ni älskar mig
no comments..
ihopljuget 2007-07-06
Ni vet att ni älskar mig
Donnie Darko
ihopljuget 2007-07-04
Typ den sjukaste filmen jag sett. Men den va störd, samtidigt som den var så lik vekligheten, på något konstigt vänster. Svårt att förklara. Sjukt bra film. Har inte hunnit smälta den än. Kommer nog ta sin lilla tid.
Jag har en tendens till att gå in så djupt i vissa filmer. Verkligen fastna för dom, och känna med människorna i filmerna. Ni skulle sett mig när jag hade sett "Säg att du älskar mig" Jag var upprörd en vecka efter den ju. Och jag överdriver inte nu.
Ne, dags att sova, ska bara filosofera över världen.
Och allt hemskt som finns i vår värld. Jag tänkte börja med bara just mina nära och kära. Sen får vi se hur långt jag hinner innan jag somnar.
Fy fabian vad jag blev nere nu.
Why are you wearing that stupid bunnysuit?
Jag har en tendens till att gå in så djupt i vissa filmer. Verkligen fastna för dom, och känna med människorna i filmerna. Ni skulle sett mig när jag hade sett "Säg att du älskar mig" Jag var upprörd en vecka efter den ju. Och jag överdriver inte nu.
Ne, dags att sova, ska bara filosofera över världen.
Och allt hemskt som finns i vår värld. Jag tänkte börja med bara just mina nära och kära. Sen får vi se hur långt jag hinner innan jag somnar.
Fy fabian vad jag blev nere nu.
Why are you wearing that stupid bunnysuit?
Why are you wearing that stupid mansuit?
Ni vet att ni älskar mig
Somewhere over the rainbow
ihopljuget 2007-07-01
Visst är det härligt med filmmusik?
men på tal om inget annat.
Jag citerar Julia Brännlund
"jag önskar mig förälskelse så att det kittlars i magen"
Vill bli kääär.
Hmm. Vissa människor saknar man mer än andra. Ärligt talat så saknar jag henne. Jag vet att jag har gjort ett sånt sjukt stort misstag. Jag erkänner. Jag gjorde det som du tror. Jag gjorde bort mig så totalt. Jag minns inte det som hände, men har fått det bekräftat av en säker källa, om vi säger så. Jag vet inte vad som flög i mig. Förstår inte hur jag kunde svika dig, eller mig själv på det sättet. Förlåt.
Skit samma. Är nog inte ens värt ett försök. Tyvärr.
Vissa människor är tydligen gjorda för att man ska ha dom som vänner livet ut, andra är till för att avverkas. Precis som dessa förbannade karlar.
Ni vet att ni älskar mig
men på tal om inget annat.
Jag citerar Julia Brännlund
"jag önskar mig förälskelse så att det kittlars i magen"
Vill bli kääär.
Hmm. Vissa människor saknar man mer än andra. Ärligt talat så saknar jag henne. Jag vet att jag har gjort ett sånt sjukt stort misstag. Jag erkänner. Jag gjorde det som du tror. Jag gjorde bort mig så totalt. Jag minns inte det som hände, men har fått det bekräftat av en säker källa, om vi säger så. Jag vet inte vad som flög i mig. Förstår inte hur jag kunde svika dig, eller mig själv på det sättet. Förlåt.
Skit samma. Är nog inte ens värt ett försök. Tyvärr.
Vissa människor är tydligen gjorda för att man ska ha dom som vänner livet ut, andra är till för att avverkas. Precis som dessa förbannade karlar.
Ni vet att ni älskar mig
Ni vet att ni älskar mig
Intryck
ihopljuget 2007-07-01
Det är egentligen konstigt vad vissa människor kan göra stora intryck på en. Vissa tycker man om från första stund. Vissa lär man sig tycka om. För att man ska nån gång i livet kunna skapa sig någon slags relation med en människa tror jag dock att första intrycket är det viktigaste. Finns där inget vid första mötet, dvs, finns där ingen attraktion, personkemi osv osv, så tror jag inte att man sen heller kan bygga upp en relation. Man kan ju som sagt lära sig tycka om människor, men det måste ha funnits något vid första mötet som gör att man har intresserat sig för just denna människa. Nu menar inte jag kärlek i första ögonkastet, och inte heller något som man kanske alltid märker av. Utan det kan vara en liten känsla som knappt är märkbar, eller en slags sinnesro.
Men de här människorna man direkt fastnar för. Dom kommer man nog aldrig att glömma. För dessa människor har en gång gjort så stort intryck på en.
Vissa utav dessa människor kommer man att få som vänner för resten av livet. Andra blir ens partner. Och vissa kommer man aldrig mer att träffa. Men man kommer alltid att önska att man träffade personen i fråga fler gånger. Likadant är det med dom människor som man bygger upp något med. Dom kan i slutändan bli till en riktigt bra vän, en underbar pojkvän osv osv.
Det jag egentligen ville få ut med dessa tankar och funderingar var väl mest några ord om kärlek.
Jag vill så gärna tro på kärlek i första ögonkastet. Och om jag får bestämma så gör jag nog det oxå. Fast nu menar jag inte stormförälskelse bara av att titta på en människa. Utan den här känslan av välbehag, sinnesro eller liknande som kan dyka upp vid olika sitatuioner.
Kärlek i första ögonkastet för mig är mer när man träffar en människa för första gången och verkligen känner att man trivs i personens närvaro. Man känner att fy fan va kul vi har det. Man mår bra helt enkelt.
Sen tror jag att själva förälskelsen kommer efter hand. Iaf den "riktiga" kärleken. Visst kan du helt tokig i en människa och verkligen känna att du älskar denna människa mest i hela världen, men så fort verkligheten kommer ifatt en så var det inte riktigt lika kul.
Den kärleken man ska lita på, det är den som kommer efter att man verkligen har lärt känna någon. Man vet om hurden vill ha sitt kaffe svart, eller med mjölk. Man vet vilken favoritgodis den har, hur den sover, favortilåt/film, osv osv. Om den gillar tomat eller inte. Man har även gett personen ett smeknamn...
Skit samma. Jag tror iaf att kärlek på något sätt är något som man känner när man väl lär känna en person.
Innan är det nog bara en lite toårsförälskelse där man svävar på rosa moln.
Vilket svammel. Fick inte fram hälften av det jag ville, men nu orkar jag inte svamla mer.
Fuck it
Men de här människorna man direkt fastnar för. Dom kommer man nog aldrig att glömma. För dessa människor har en gång gjort så stort intryck på en.
Vissa utav dessa människor kommer man att få som vänner för resten av livet. Andra blir ens partner. Och vissa kommer man aldrig mer att träffa. Men man kommer alltid att önska att man träffade personen i fråga fler gånger. Likadant är det med dom människor som man bygger upp något med. Dom kan i slutändan bli till en riktigt bra vän, en underbar pojkvän osv osv.
Det jag egentligen ville få ut med dessa tankar och funderingar var väl mest några ord om kärlek.
Jag vill så gärna tro på kärlek i första ögonkastet. Och om jag får bestämma så gör jag nog det oxå. Fast nu menar jag inte stormförälskelse bara av att titta på en människa. Utan den här känslan av välbehag, sinnesro eller liknande som kan dyka upp vid olika sitatuioner.
Kärlek i första ögonkastet för mig är mer när man träffar en människa för första gången och verkligen känner att man trivs i personens närvaro. Man känner att fy fan va kul vi har det. Man mår bra helt enkelt.
Sen tror jag att själva förälskelsen kommer efter hand. Iaf den "riktiga" kärleken. Visst kan du helt tokig i en människa och verkligen känna att du älskar denna människa mest i hela världen, men så fort verkligheten kommer ifatt en så var det inte riktigt lika kul.
Den kärleken man ska lita på, det är den som kommer efter att man verkligen har lärt känna någon. Man vet om hurden vill ha sitt kaffe svart, eller med mjölk. Man vet vilken favoritgodis den har, hur den sover, favortilåt/film, osv osv. Om den gillar tomat eller inte. Man har även gett personen ett smeknamn...
Skit samma. Jag tror iaf att kärlek på något sätt är något som man känner när man väl lär känna en person.
Innan är det nog bara en lite toårsförälskelse där man svävar på rosa moln.
Vilket svammel. Fick inte fram hälften av det jag ville, men nu orkar jag inte svamla mer.
Fuck it
Ni vet att ni älskar mig
ett sanningens ord
ihopljuget 2007-06-30
"Tänk att nåt som känns helt underbart ena stunden, plötsligt kan göra så himla ont. Man faller från de rosa fluffiga kärleksmolnen man svävade på, och det känns som att man kommer falla förevigt. Hjärtat i tusen bitar. Innerst inne vet man att en dag slutar man falla och att hjärtat troligen går att laga. Men tills den dagen kommer gör det ont, så förbannat ont. Love hurts. Men på sätt och vis kanske det är bra, det kanske måste göra lite ont ibland för att man ska känna hur underbart allt är när det inte gör det? "
Och nej gott folk, det är inte jag som skrivit det, och kommer faktiskt inte ihåg vem det var och orkar inte kolla upp det. Sådetså.
Och nej gott folk, det är inte jag som skrivit det, och kommer faktiskt inte ihåg vem det var och orkar inte kolla upp det. Sådetså.
Ni vet att ni älskar mig