Den bittra sanningen om Sanna

Det är egentligen konstigt vad vissa människor kan göra stora intryck på en. Vissa tycker man om från första stund. Vissa lär man sig tycka om. För att man ska nån gång i livet kunna skapa sig någon slags relation med en människa tror jag dock att första intrycket är det viktigaste. Finns där inget vid första mötet, dvs, finns där ingen attraktion, personkemi osv osv, så tror jag inte att man sen heller kan bygga upp en relation. Man kan ju som sagt lära sig tycka om människor, men det måste ha funnits något vid första mötet som gör att man har intresserat sig för just denna människa. Nu menar inte jag kärlek i första ögonkastet, och inte heller något som man kanske alltid märker av. Utan det kan vara en liten känsla som knappt är märkbar, eller en slags sinnesro.

Men de här människorna man direkt fastnar för. Dom kommer man nog aldrig att glömma. För dessa människor har en gång gjort så stort intryck på en.
Vissa utav dessa människor kommer man att få som vänner för resten av livet. Andra blir ens partner. Och vissa kommer man aldrig mer att träffa. Men man kommer alltid att önska att man träffade personen i fråga fler gånger. Likadant är det med dom människor som man bygger upp något med. Dom kan i slutändan bli till en riktigt bra vän, en underbar pojkvän osv osv.

Det jag egentligen ville få ut med dessa tankar och funderingar var väl mest några ord om kärlek.
Jag vill så gärna tro på kärlek i första ögonkastet. Och om jag får bestämma så gör jag nog det oxå. Fast nu menar jag inte stormförälskelse bara av att titta på en människa. Utan den här känslan av välbehag, sinnesro eller liknande som kan dyka upp vid olika sitatuioner.
Kärlek i första ögonkastet för mig är mer när man träffar en människa för första gången och verkligen känner att man trivs i personens närvaro. Man känner att fy fan va kul vi har det. Man mår bra helt enkelt.
Sen tror jag att själva förälskelsen kommer efter hand. Iaf den "riktiga" kärleken. Visst kan du helt tokig i en människa och verkligen känna att du älskar denna människa mest i hela världen, men så fort verkligheten kommer ifatt en så var det inte riktigt lika kul.
Den kärleken man ska lita på, det är den som kommer efter att man verkligen har lärt känna någon. Man vet om hurden vill ha sitt kaffe svart, eller med mjölk. Man vet vilken favoritgodis den har, hur den sover, favortilåt/film, osv osv. Om den gillar tomat eller inte. Man har även gett personen ett smeknamn...

Skit samma. Jag tror iaf att kärlek på något sätt är något som man känner när man väl lär känna en person.
Innan är det nog bara en lite toårsförälskelse där man svävar på rosa moln.

Vilket svammel. Fick inte fram hälften av det jag ville, men nu orkar jag inte svamla mer.
Fuck it