Den bittra sanningen om Sanna

En sak är då säker. Det går inte att leva med dom, men livet hade varit så sjukt mycket lättare utan dom.

Nu snackar vi inte bara potentionella pojkvänner/pojkvänner/makar osv osv, utan män i största allmänhet. Större stolpmongon går ju inte att hitta. Pappor tex. Världens mesar, totalt oföfmögen att fatta egna beslut utan sin kvinnas åsikt. Och nu tänker ni säkert att, ne men min pappa e inte sån. Kanske han inte är, men jag antar att han är det, för han tillhör ju ändå det manliga släktet.
Jag blir så trött..

Utan kvinnor, som tvättar männens kläder, som håller reda på tider åt dom, helt enkelt tar hand om dom på alla tänkbara sätt, så hade världen stannat upp. Ärligt talat. Vissa karlar kan inte ens tvätta. Dom åker hem till mamma med tvätten, även när dom är trettio år gamla. Hallå?! Vad gick snett? När glömde ni att växa upp till vuxna, självständiga, och normalt fungerande människor?

Alla mina aggressioner mot män kanske grundar sig på min sjukliga PMS, men det har egentligen inte med saken att göra. Män är jävla mesar. Dom hittar en stark personlighet, oftast en större starkare karl, som automatiskt blir alfahannen. Sen följer männen denna man i vått och torrt, med svansen mellan benen, och säger inte så mycket. Visst, dom kan säkerligen ha en egen åsikt, men i slutändan så faller dom ändå in i alfahannens våld. Detta beteende är även väldigt vanligt bland trettonåriga småflickor. Men guess what! Dom växer ifrån detta beteende, vilket männen aldrig verkar göra.

Okej, man ska inte dra alla över en kant. Men nu gör jag faktiskt det.

Sen att dom kan vara väldigt bra till vissa grejer är ju en annan femma. Det tar vi en annan dag. För om jag skulle sitta å rabbla upp det nu skulle jag upptäcka att vi kvinnor egentligen inte kan leva utan männen. För dom är ju ganska bra att ha ändå. typ..

Ni vet att ni älskar mig