imorgon
ihopljuget 2007-07-07
är det sex år sen min farfar dog. Tiden har gått fort. Jag var 14 när han dog. Det var min första begravning. Det var inte kul alls. Usch.
Jag kan komma på mig själv med att sitta och fundera hur livet hade sett ut om Farfar aldrig hade blivit sjuk, och fortfarande hade levt nu. Tänk vad stolt han hade varit över oss barnbarn. Han har missat alla våra studenter, min och Fredriks konfirmation, han kommer aldrig att få se sina barnbarnsbarn, aldrig några bröllop osv osv. Han hade nog inte varit helt nöjd över hur vi lever våra liv, men jag tror ändå att han hade varit stolt över oss. Speciellt mig och min syster. Att vi gör det vi vill istället för att följa en massa normer. Att vi vågar ställa oss emot samhället och göra det vi vill, och inte vad andra vill. Vi är starka individer och vi är inte beroende av någon annan.
Om farfar hade levt nu så kanske min pappa och min faster aldrig hade haft det där förbannade tjabbet. Farmor hade varit lyckligare, och sluppit se sina barn förvandlas till bittra fiender.
En sak som hände för ca ett halvår sen var att min pappa nämnde min farfar för första gången sen han dog. Vi pratade om att jag vill flyga skärmflyg. Då berättade han om min farfar. Farfar hade alltid varit en sån person som ville göra en massa saker, han vill upptäcka, och se världen. Han sökte sig till adrenalinkickar. En dag kom han hem och berättade för farmor att nu hade han varit och åkt helikopter. Han hade sett en annons i tidningen att för några hundra kronor kunde du få flyga helikopter och han nappade direkt. Senare berättade han att det var en sak som han hade funderat över länge, och alltid velat göra. Men inte haft tillfället. Men nu fick han det, och han struntade i att gräste borde klippas, tvätten skulle hängas, osv osv. Han gjorde det som föll honom in. Han tog tillfället när det kom och struntade lite i konsekvenserna. Det var min farfar i ett nötskal. Varför gå å vänta på bättre tider, när man väl har chansen?
Farfar. jag vet att du står där uppe och tittar på oss. Antagligen skakar du på huvudet över hur löjliga dina barn och barnbarn är. Men jag hoppas att du iaf kan se dom bra sakerna oxå, och ändå vara stolta över oss, för de få bra sakerna vi åstakommer. Saknar dig farfar. Vila i frid
Jag kan komma på mig själv med att sitta och fundera hur livet hade sett ut om Farfar aldrig hade blivit sjuk, och fortfarande hade levt nu. Tänk vad stolt han hade varit över oss barnbarn. Han har missat alla våra studenter, min och Fredriks konfirmation, han kommer aldrig att få se sina barnbarnsbarn, aldrig några bröllop osv osv. Han hade nog inte varit helt nöjd över hur vi lever våra liv, men jag tror ändå att han hade varit stolt över oss. Speciellt mig och min syster. Att vi gör det vi vill istället för att följa en massa normer. Att vi vågar ställa oss emot samhället och göra det vi vill, och inte vad andra vill. Vi är starka individer och vi är inte beroende av någon annan.
Om farfar hade levt nu så kanske min pappa och min faster aldrig hade haft det där förbannade tjabbet. Farmor hade varit lyckligare, och sluppit se sina barn förvandlas till bittra fiender.
En sak som hände för ca ett halvår sen var att min pappa nämnde min farfar för första gången sen han dog. Vi pratade om att jag vill flyga skärmflyg. Då berättade han om min farfar. Farfar hade alltid varit en sån person som ville göra en massa saker, han vill upptäcka, och se världen. Han sökte sig till adrenalinkickar. En dag kom han hem och berättade för farmor att nu hade han varit och åkt helikopter. Han hade sett en annons i tidningen att för några hundra kronor kunde du få flyga helikopter och han nappade direkt. Senare berättade han att det var en sak som han hade funderat över länge, och alltid velat göra. Men inte haft tillfället. Men nu fick han det, och han struntade i att gräste borde klippas, tvätten skulle hängas, osv osv. Han gjorde det som föll honom in. Han tog tillfället när det kom och struntade lite i konsekvenserna. Det var min farfar i ett nötskal. Varför gå å vänta på bättre tider, när man väl har chansen?
Farfar. jag vet att du står där uppe och tittar på oss. Antagligen skakar du på huvudet över hur löjliga dina barn och barnbarn är. Men jag hoppas att du iaf kan se dom bra sakerna oxå, och ändå vara stolta över oss, för de få bra sakerna vi åstakommer. Saknar dig farfar. Vila i frid
Ni vet att ni älskar mig
Gnäll
Trackback