Bli inte som jag när du blir stor.
ihopljuget 2007-07-10
Sanna, dvs den enda kvinnan här i världen som är mitt fans, är 17. Hmm. Jag har oxå varit 17, det var tre år sen. Exakt lika många år sen jag var i Bulgarien. Känns som om att det var igår. Alltså så känns det som om jag var 17 igår. Eller nått. Skitesamma.
Hade en jobbig/hemsk/gullig/konstig konversation med en nyfunnen vän häromnatten, närmare bestämt natten till idag. Klockan tre på natten så blir jag på något sätt, inte höjd till skyarna, men får väldigt mkt positiva kommentarer och liknande.
Jag är inte så bra som du vill tro. Visst ingen är perfekt.. Nobody's perfect, well... There was this guy once, but we killed him.. Visst, mina vänner har accepterat mig för den jag är. Dom älskar mig trots alla sjuka/galna/idiotiska saker jag hittar på. Men dom är mina vänner. Det är dom som känner mig utan och innan, dom vet hur jag fungerar. Dom vet hur jag tänker, hur jag reagerar, hur jag agerar. Dom vet mer om mig än mig själv. Och dom vännerna är få. Men högt älskade.
Jag har svårt att släppa in folk helt och hållet i mitt liv. Visst, jag är som en öppen bok, men när det kommer till vissa grejer kan jag bara öppna mig för några få personer. Och det är inte många som hamnar där. Jag har mycket kompisar, många som jag avgudar, och älskar att umgås med, men jag har bara några få vänner. Do you see the difference?
Svammel blev det nu märkte jag. Skitsamma
Jag måste börja vårda mitt språk nu känner jag. 17 åriga töser läser min blogg, då måste jag skärpa mig. Eller så skiter jag i det? :P
Men vad ni än gör. Bli inte som jag när du bli stor!
Hade en jobbig/hemsk/gullig/konstig konversation med en nyfunnen vän häromnatten, närmare bestämt natten till idag. Klockan tre på natten så blir jag på något sätt, inte höjd till skyarna, men får väldigt mkt positiva kommentarer och liknande.
Jag är inte så bra som du vill tro. Visst ingen är perfekt.. Nobody's perfect, well... There was this guy once, but we killed him.. Visst, mina vänner har accepterat mig för den jag är. Dom älskar mig trots alla sjuka/galna/idiotiska saker jag hittar på. Men dom är mina vänner. Det är dom som känner mig utan och innan, dom vet hur jag fungerar. Dom vet hur jag tänker, hur jag reagerar, hur jag agerar. Dom vet mer om mig än mig själv. Och dom vännerna är få. Men högt älskade.
Jag har svårt att släppa in folk helt och hållet i mitt liv. Visst, jag är som en öppen bok, men när det kommer till vissa grejer kan jag bara öppna mig för några få personer. Och det är inte många som hamnar där. Jag har mycket kompisar, många som jag avgudar, och älskar att umgås med, men jag har bara några få vänner. Do you see the difference?
Svammel blev det nu märkte jag. Skitsamma
Jag måste börja vårda mitt språk nu känner jag. 17 åriga töser läser min blogg, då måste jag skärpa mig. Eller så skiter jag i det? :P
Men vad ni än gör. Bli inte som jag när du bli stor!
Ni vet att ni älskar mig
Gnäll
Trackback