Den bittra sanningen om Sanna

Fan, fan, fan.
Fan att han ska vara sjuk. Fan att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Fan att jag knappt minns honom.
Fan, fan, fan.
Jag hatar Cancer, jag verkligen hatar den jävla sjukdomen. Det är inte rätt. Jag vill inte att han ska vara sjuk. Jag vill inte att han ska dö.
Jag minns honom knappt. Fan. Det är nog det som gör ondast.
Och stackars barnen. Dom kommer att få växa upp utan sin morfar. Det är inte rätt.
Och lilla mormor. Hennes andra son som försvinner från vår värld alldeles för tidigt. Hon ska inte behöva detta. Inte nu, inte alls.
Och jag har inte inte gjort färdigt mössan. Jag hittar inte ens den. Jag hittar inte mössan som jag lovade honom. Han skulle ju ha på sig den på hösten när han och Hans-peter skulle ut och jaga. Han kommer ju aldrig mer få jaga.
Fan.

Jag vill inte att han ska dö...