Den eviga frågan
Så fort man pratar med någon av sina vänner så ställer man frågan: Hur e det?
Allt som oftast får man svaret bra. Dvs om inte människan i fråga var ute kvällen innan, då får man svaret bakis.
Men iaf skitsamma. Jag hatar ordet bra. Eller nej, hata är ett starkt ord, men jag gillar det inte. Nej det är inte bra, livet suger, karlarna är dumma i huvet, vännerna sviker, jobbet är tråkigt, pengarna är slut, likaså maten. Vi lever i en jävla misär. Livet är rent ut sagt ett helvete. Folk dör som käglor runt omkring oss. Folk har obotliga sjukdomar. Folk svälter ihjäl. Människor lider. Och mitt största problem är vilken karl som ska bli min plan A. Det är pinsamt rent ut sagt.
Men fuck that.
Huvudet är tomt ikväll. Eller nej, nu ljög jag. Men huvudet är fullt av tankar och problem, men inga vettiga svar, eller lösningar..
Som alltid när jag sitter ensam hemma så saknar jag något. Jag vill ha han, han med stort H. Var är han?
Nu borde jag gå å lägga mig. Palla älta längre. Livet blir inte bättre av att man ältar allt gammalt. Livet blir dock inte bättre av att bara strunta i det. Du kan inte blunda för allt. Du måste våga ta tag i saker och ting, och inte bara låta allt rinna ut i sanden. men älta och ta tag i saker och ting är två helt skilda saker.
Det r sjukt vad vis man kan låta ibland. Däremot att det jag skriver är otroligt osammanhängande är ju en annan femma. Men så är det i mitt huvud just nu.
God natt
Ni vet att ni älskar mig
haha det komiska är (iaf för mig) att även hur man mår så svarar jag bra för jag orkar inte förklara varför jag inte mår bra om jag inte gör det.
Jag svarar "Det är bra" alltid tror jag. Fast sist jag sa det i telefonen till mammas vännina så svarade jag "Det är bra, fast jag är sjuk" Snacka om att både mamma och hennes vännina fick sig ett gott skratt.
Ha de så bra!
Kram Louise